Professor Fredrik Sjöholm, in his published comments on Victory in War and Defeat in Peace: Politics and Economics of Post-Conflict Sri Lanka, argues that Sri Lanka’s long-term stability depends on greater political inclusion of minorities. He suggests stronger institutional protections for minorities or perhaps a federal system and observes that Tamils have been excluded from the political process. He further warns that, without political inclusion, Sri Lanka will continue to face future instability.

We welcome Professor Sjöholm’s recognition that Sri Lanka’s ethnic conflict remains unresolved and that meaningful political change is necessary. However, we respectfully believe that political inclusion alone does not address the deeper historical and constitutional questions at the heart of the conflict.

Successive Sri Lankan governments—regardless of political party—have promised reconciliation, constitutional reform, and devolution. Yet meaningful political power has remained centralized, and major proposals for power sharing have repeatedly failed to achieve lasting implementation. This raises an important question: Why have these initiatives repeatedly failed?

From our perspective, one important reason lies in competing historical narratives and national identity. Many Tamil commentators argue that Sinhala-Buddhist nationalist interpretations of history, often associated with the Mahavamsa tradition, have influenced resistance to extensive political power sharing with the Tamil people. Others disagree with that interpretation and view contemporary constitutional debates independently of the Mahavamsa. These remain subjects of continuing scholarly and political debate.

We also believe that any discussion of Sri Lanka’s future should not begin only with independence in 1948 or the post-colonial constitutional order. It should also examine the island’s longer history, including pre-colonial Tamil and Sinhala polities, the impact of Portuguese, Dutch, and British colonial rule, and the political consequences of unifying the island under a single colonial administration.

From our perspective, describing Tamils solely as a “minority” does not fully reflect the historical claims advanced by many Tamils. Supporters of Tamil self-determination argue that the Tamil people historically possessed their own political institutions, territory, systems of governance, and economic life before colonial rule. On that basis, they contend that discussions should extend beyond minority rights and devolution to include questions of historical sovereignty and the right of self-determination under international law. Others advocate constitutional arrangements within a unified Sri Lankan state.

We appreciate Professor Sjöholm’s observation that unresolved political questions will continue to create future challenges if they are not addressed. We respectfully suggest that future discussions should also engage with the historical and legal questions surrounding sovereignty, self-determination, and competing interpretations of Sri Lanka’s constitutional development. We hope this response contributes to a constructive scholarly dialogue on achieving a durable and just political settlement for all peoples of the island.

_________________________________________________________

Varför politisk delaktighet ensam inte kan lösa Sri Lankas nationella fråga

Ett svar på professor Fredrik Sjöholms kommentarer om Victory in War and Defeat in Peace: Politics and Economics of Post-Conflict Sri Lanka

Professor Fredrik Sjöholm hävdar i sina publicerade kommentarer att Sri Lankas långsiktiga stabilitet kräver större politisk delaktighet för minoriteter. Han föreslår starkare institutionellt skydd för minoriteter eller möjligen ett mer federalt system. Han konstaterar också att tamiler har utestängts från den politiska processen och varnar för framtida problem om detta inte förändras.

Vi välkomnar professor Sjöholms erkännande av att den etniska konflikten fortfarande är olöst och att politiska förändringar behövs. Vi anser dock att politisk delaktighet ensam inte besvarar de djupare historiska och konstitutionella frågorna bakom konflikten.

Sri Lankas regeringar, oavsett parti, har gång på gång utlovat försoning, konstitutionella reformer och decentralisering. Ändå har betydande politisk makt förblivit centraliserad, medan förslag om maktdelning upprepade gånger inte har genomförts varaktigt. Varför har dessa initiativ misslyckats?

Enligt vår uppfattning är konkurrerande historieskrivningar och föreställningar om nationell identitet en del av svaret. Många tamilska debattörer menar att singalesisk-buddhistiska nationalistiska tolkningar av historien, ofta förknippade med Mahavamsa-traditionen, har bidragit till motståndet mot omfattande maktdelning med det tamilska folket. Andra bestrider den tolkningen och anser att dagens konstitutionella debatt bör bedömas oberoende av Mahavamsa. Detta är fortfarande frågor för historisk forskning och politisk diskussion.

Vi anser också att diskussionen om Sri Lankas framtid inte bör börja först vid självständigheten 1948. Den bör omfatta öns längre historia, däribland förkoloniala tamilska och singalesiska politiska samhällen, det portugisiska, nederländska och brittiska kolonialstyret samt följderna av att ön förenades under en enda kolonial administration.

Att beskriva tamiler enbart som en ”minoritet” återger enligt vår uppfattning inte fullt ut de historiska anspråk som många tamiler för fram. Förespråkare för tamilskt självbestämmande framhåller att det tamilska folket före kolonialtiden hade egna politiska institutioner, territorier, styrelseformer och ett ekonomiskt liv. Därför anser de att samtalet måste omfatta mer än minoritetsrättigheter och decentralisering: även historisk suveränitet och rätten till självbestämmande enligt internationell rätt måste diskuteras. Andra förespråkar konstitutionella lösningar inom en enad lankesisk stat.

Vi uppskattar professor Sjöholms påpekande att olösta politiska frågor kommer att skapa framtida problem. Vi föreslår att den fortsatta diskussionen också tar upp de historiska och rättsliga frågorna om suveränitet och självbestämmande, liksom olika tolkningar av Sri Lankas konstitutionella utveckling. Vi hoppas att detta svar bidrar till en konstruktiv akademisk dialog om en varaktig och rättvis politisk lösning för alla folk på ön.